Kenny Pavey. A tribute.

När Råsunda rivs nästa år så rivs det tillsammans med det blod som Kenny Pavey lämnade efter sig på Norra den 25:e oktober 2009. De må låta högtravande, men det är symboliskt rättfärdigat, eftersom det flyter som samma blod i Kenny Pavey som det gör i hjärtat av AIK. Det handlar inte ytterst om hur mycket Kenny har kämpat. Det handlar inte om målen han har gjort. Det handlar inte om tacklingen på Sebastian Eriksson (bara lite). Det handlar om att han har förlovat sig med kulturen. Han förkroppsligar all den passion som identifierar oss som AIK-supportrar. För mig blev det mest tydligt den där oktoberkvällen för två år sedan. Och mer än så behöver man egentligen inte säga. Eller jo, förresten. I love you, baby!