Googlar man på AIK och ekonomi tillsammans så kommer den första träffen ifrån dn.se. Det är en artikel med rubriken ”AIK trotsar sin usla ekonomi”*. Och även om fotbollssupportrar har en ansträngd relation till journalister så måste även den mest luttrade erkänna att rubriksättaren är rätt på saken här. Rubriken är en fullgod resumé som utan omsvep berättar om den ständiga brist på resurser som AIK har dragits med post Champions League 1999. Men med det sagt så kan man ju också konstatera att den sportsliga sidan har varit allt annat än usel under 2000-talet. Trots att de profilvärvningar klubben har gjort floppat i nio fall av tio.
Vilka ska vi tacka då? Tja, dom flesta skulle på inprogrammerat manér säga Norling. Och så vidare. Vi väljer att säga budgetvärvningar. Och vilka tider är bättre än silly-tider när man ska kora de bästa? Vi väljer fritt från 1998 och framåt.
Mattias Asper
Hade ju förvisso förmånen att få vara andremålvakt bakom Lee Baxter och det pumpar antagligen in självförtroende i vilken Blekinge-pöjk som helst. Men ändå. Asper förlorade nästan aldrig, spelade hem ett SM-guld och en CL-plats och såg dessutom till att bli såld för ett gediget antal miljoner. Om mot bakgrund av vad klubben har stått för sen dess så är det ju ett track record man kommer rätt långt på.
2005-trojkan med Carlsson, Haynes och Östlund i frontledet
AIK kan aldrig bli Bajen, men det hade mycket väl kunnat bli ett par tre år på gärdsgår’n. Man gör ju inte historien om hela säsongens prestationer rättvisa i ett inlägg av den här typen, men enligt minnet är det herrarna ovan som ska ha en stjärna i kanten för att degraderingen 2004 bara blev ettårig.
Daniel Tjernström
Det finns ju en vilja att göra den här mannen rättvisa i ett eget inlägg, om än det troligen är en uppgift för en större skribent än undertecknad. Tills vidare kan vi bara konstatera att alla som värvas som rätt anonyma innermittfältare och avslutar som odödliga legender ska in i kategorin ”lyckade budgetvärvningar”.
Markus Jonsson/Kenny Pavey
”Värvar man i Superettan så hamnar man i Superettan”. Eller så kommer man tvåa i Allsvenskan, en apstraff ifrån SM-guld. Allsvenskans vassaste högerkant 2006.
Niklas Sandberg
En gedigen fotbollsspelare, men framförallt satte han en armbåge i ansiktet på Björn Runström 2006. Sådana aktioner har premierats på den här listan.
Bubblare:
Göran Marklund
Göran kunde inte springa i djupled och fokusera på offside-regeln samtidigt. Och han gjorde ändå 2 mål på 21 fighter. Hatten av!
Pablo Monsalvo
På lite avstånd är han lätt att förväxla med Jorge Ortiz.
Khari Stephenson och Patrik Karlsson
Skapade röstorienterad och dialektal mångfald i höga toner. Och demonstrerade när en fotbollsspelare är alldeles för avslappnad (Khari) och när en fotbollsspelare är alldeles för nervös (Patrik).
Luke Casserly
Han hade någon slags kittlande aura kring sig, troligen beroende på att Australien fortfarande kändes exotiskt i början av 2000-talet.
Uteslutna:
Wilton; för att han kostade jävligt mycket och för att han vinner SM-guld med andra klubbar.
Jos; för att det är så jobbigt att tänka på Jos. Man kan liksom inte se uppsidorna av ett break-up när man fortfarande sörjer.
Mutumba: Han blir väl klar för en ny vända vilken dag som helst. Och det är alltid den senaste budgetrundan som räknas. Jag antar att Videoton inte kommer att kräva storkovan på bordet för att släppa Martin nämligen.
Förslag på budgetvärvning inför 2011.
Ante Björkebaum
Han heter alltså ”Ante Björkebaum”. I brist på Jerry Bengtsson är det ett fullgott alternativ.
*Hänvisad artikel i ingressen handlar om ishockey, vi vet. Men eftersom vi föredrar att se AIK som en helhet samtidigt som förhållningssättet tjänade våra syften valde vi att bortse ifrån detta.