Drömmar om guld som vi drömde för ett år sedan har blivit drömmar om hockeysegrar mot Djurgården. För när man är fullständigt utsvulten börjar man greppa efter halmstrån. Huvudet filtrerar och prioriteringar kastas om i jakt på framgång och lycka. Människor kanske fungerar så generellt, men supportrar är nog skickligast av alla mänskliga subkulturer på att förstärka den egna förträffligheten, samtidigt som man skjuter andra problem framför sig. Det handlar inte om ett antingen eller, om att välja vare sig hockey eller fotboll. Det handlar om att söka sig till den plats där kärleken får blomstra mest. Det handlar väl om någon slags överlevnadsinstinkt. Om att självförverkliga och om att få varva sorg med glädje.
När jag kom in på Globen igår så låg intensiteten i alla blickar så tät att någon som inte visste bättre skulle gissat SM-final. Adrenalinet pumpade i våra läktarkroppar lika mycket som hos de AIK-spelare som satt ute i omklädningsrummet och ville in på isen. Och jag tror att vi lyckades förmedla all frustration neråt och in i huvudet på alla spelare i svart. AIK körde över Djurgården. På planen och på läktaren. Det var fullständigt fantastiskt att vara en del av. Jag tillhör dem som brukar fira ett hockeymål med lite större försiktighet än ett fotbollsmål (det går fort i hockey, ni vet), men igår låg jag i ormgropar och skrek fem gånger. AIK gjorde sin första Elitseriematch på åtta år mot Linköping för några veckor sedan. Men drömmen om AIK i Elitserien blev inte riktigt sann förrän igår kväll.
Men låt oss ändå, för den cyniska sidans skull, anta att derbyt hade spelats vid motsvarande tidpunkt förra året. Hade törsten efter en derbyseger i den femte omgången varit lika stor då, eller hade den marginaliserats precis som Elitserien i övrigt har gjorts i AIK-kretsar de senaste tio åren? Jag vet inte och egentligen spelar det väl ingen roll. Men jag tror att vårt gemensamma supporterskap behövde känna den här derbysegern med hela kroppen. Förstärka den och tillskriva den mer än vad den egentligen är.
Mitt supporterskap behövde det verkligen, även om dem mest euforiska glädjen landade på en mer sansad nivå innan kvällen var slut. För på Kopparvallen hade Åtvid tagit tre poäng och skickat ner AIK Fotboll på kvalplats. En kvalplats som blir svår att springa ifrån.
It just never works all ways.