Ett namn, eller till och med ett begrepp, som konnoterar positivt för alla med svartgult hjärta. Det har visat sig vara helt nödvändigt med en målvaktsförstärkning under hösten. Men med problemet löst lyfter två nya frågor mot skyn och hänger sig i luften.
1. Vad händer med Tomi Maanoja?
2. Kommer Ivan Turina att leverera?
Det är svårt att bortförklara alla de misstag som Tomi faktiskt stått för den här våren. Och det är svårt att bortförklara vilken impact det har haft på AIK:s defensiv i stort. Vi kan konstatera att målvaktsspelet och den oro som Maanoja utstrålat spridit sig som ett virus ut i varje lagdel under hela vårsäsongen. Men i grunden är Tomi Maanoja en bra målvakt. I längden kommer han att vilja vara nummer ett. Jag tror att Tomi har spelat sin sista match i AIK, avhängigt att skadedjävulen inte bestämmer sig för att straffa Turina såsom han gjort med i stort sett varenda målvakt vi haft i våra ägor de senaste fem åren. Maanoja lämnar inte i sommar, det har han varit alldeles för dålig för, men han lämnar efter säsongen. Det är bra, men det är tragiskt också.
Om Turina levererar eller inte, ja, det har jag såklart inte en blekaste aning om. Men att döma av utseendet, bakgrunden, det kroatiska blodet och rapporterna från Karlberg – ja, det kommer att bli bra. Det måste bli bra. Nu väntar vi med spänning på en ny anfallare.
Vi får verkligen hoppas att han levererar. Får vi en målvakt som kan hjälpa backlinjen att spika igen bakåt kan vi åtminstone klättra upp på säker mark, vinna Svenska Cupen och göra bra ifrån oss i CL kvalet.
Daniel, Daniel: En ny anfallare?!
Det är väl en ANFALLARE vi behöver, inte någon NY, för någon gammal och bra har vi inte haft den här säsongen.
Definitionsfråga. Men visst. En anfallare. Men inte vilken anfallare som helst.