Hyllade på Hovet

Det enda bestående intrycket från Hovet igår var hyllningen som AIK Fotboll fick innan matchen mellan AIK och Växjö. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Den röda mattan, Dogge Doggelito, trummorna, publiken som vred sig i sina stolar…

- Dogge Doggelito är ju en skön snubbe annars. Men vem fan hade tagit det ”briljanta” beslutet att använda honom som uppladdning och konferencier. Jag trodde inte det kunde bli värre när han försökte få igång en trött och orolig publik med nykomponerad AIK-rap. Eller när han uppmanade alla att sätta ”händerna i luften och ropa AIK”.  Eller när Gnagis dansade samtidigt som han försökte gömma sig. Men det blev det så fort han började ”intervjua” spelare…

- Drygt tio spelare från AIK Fotboll fanns på plats. Jag vet inte om det var för att maskera bortfallet, men AIK äntrade isen tillsammans med en hel jäkla sambaorkester som aldrig ville sluta spela. Jag tror aldrig att samba kryddat med dansande sambabrudar har varit mer malplacerat. Publiken ville sjunka under jorden. Dogge tjoade.

- AIK Fotboll hade med sig en stafettpinne som skulle överlämnas till hockeyn. Stahre lämnade pinnen till Gozzi som gjort entré genom att komma in på isen i full hockeymundering, snappa upp en puck, sånär tappat den på blå, innan han sköt ett misslyckat handledsskott som gled över mållinjen. Tjejerna dansade, orkestern spelade, publiken led.

- Bojan, Tjerna och Stahre stod visserligen för stabila framträdanden men alla inne på Hovet drog en suck av lättnad när Dogge verkade vara färdig. Då satte den där jäkla sambaorkestern igång igen. Smärtsamt långsamt tog sig spelare, dansare och trumslagare av isen. Kvar satt drygt 3000 personer. Nerhasade i stolarna som generade, blöta fläckar.

Jag knyter mina händer och hoppas att alla som har fått spektaklet på fil raderar omgående – att det som hände på Hovet stannar på Hovet. Och att vi slipper se något liknande igen.

PS. Växjö vann matchen med 2-0. DS.