Foto: Bildbyrån
Snart stannar hjärtat. Det är allvar. Match efter match, hela jäkla hösten har jag suttit och svettats, våndats, plågats och lidit varje gång AIK spelar fotboll. Varje jäkla match har jag känt att när som helst så går det åt helvete. Jag vet fan inte om jag vågar titta på guldmatchen. Å hälsans vägnar kanske man gör klokast i att trycka i sig sömnpiller i lagom tid för att falla i djup sömn lagom mellan 15.00 till 17.00 på söndag eftermiddag. Men jag ska försöka att njuta av läget. Försöka intala mig själv att det här är något man kanske bara upplever en gång i livet. Att det är nu man lever – inte bara existerar.
Att AIK, precis som Göteborg, börjar känna hur allvaret trycker på märktes med all tydlighet på Råsunda ikväll. Såväl som på planen som på läktaren. När nervositeten står en upp i halsen är det inte så jäkla lätt att varken trycka ur sig vettig läktarsång eller slå en passning på fem meter. Men AIK redde ut stormen, fick tillräcklig ordning på ben och huvud och fick med sig den poäng som kan visa sig vara en av de viktigaste i klubbens historia. Det betyder mer än allt.
Den första halvleken kändes närmast avslagen. AIK hade kontroll men anföll givetvis sparsamt. Örebro hade visserligen en boll i mål. Regelrätt dessutom. Men mot bakgrund av IFK Stolpfusks metoder för att sätta konsekvent fuskande i system under den här säsongen kan man inte hävda annat än att rättvisa skipades. Lika lycklig som jag är över en poäng – lika glad är jag över tanken på förtvivlade sillstrypare när Canal Plus vevade reprisbilderna på offsidesituationen. What comes around goes around.
Stahre valde inte att gå på den linjen som jag och många med mig förespråkade inför matchen, nämligen att ställa över en eller flera av de centralfigurer som bara var ett Strömbergsson-kort ifrån avstängning i den sista omgången. I efterhand och med alla korten på bordet går det givetvis inte att klandra Stahre för beslutet. Men det var inte direkt svårt att se vilka spelare i AIK som riskerade att missa guldmatchen. Hooiveld spelade konstant på säkerhet och gjorde en av sina sämre insatser i svart, Ortiz klappade inte ens tillnärmelsevis på som han brukade och Obolo tog inte en enda glidtackling under hela matchen. Allt som allt gjorde återhållsamheten alla tre till sämre spelare, vilket också bidrog till en svag AIK-insats allt som allt. Mot Göteborg kommer vi att få se helt andra prestationer från dessa herrar – det kan varenda fiskebåt i hela Götelaborg kallt räkna med.
Den andra halvleken började i samma sävliga stil. Frånsett Martin ”bara gå och vinna grejen” Mutumba, som har tajmat sin formtopp i precis rätt läge, fanns inte mycket glädjeämnen i AIK idag. Logiskt därför att Mutumba fick rulla in 1-0 på AIK:s första riktiga målchans, som för övrigt föregås av ett grovt försvarsmisstag, i den 57:e minuten. Och just då kändes minst en poäng kassaskåpssäker. Resten vet ni ju själva.
Nu väntar matchen som hela fotbolls-Sverige har drömt om och dreglat över i flera veckor. Dagarna fram till söndag kommer att vara fantastiska för svensk fotboll i ett bredare perspektiv. I tider när Allsvenskans misshandlas värre än någonsin är detta det bästa som kunde hända.
Mina sista minnesbilder från Råsunda ikväll är hur en adrenalinpumpad Stahre gick runt Råsunda och visade med pekfingret att det är en match kvar. En match som avgör allt. Inga epitet är goda nog för att beskriva vad som händer på söndag. Två timmar som kommer att vrida ur både det bästa och det sämsta i oss. En match som vi ska njuta av. En match som låter all kärlek leva.
Och just det.. Bye bye Bajen.
Fy fan vad tufft det var idag. Hjärtat i halsgropen konstant och hela Råsunda drog efter andan varje gång Ortiz, Jos eller Obolo ens sneglade åt en brytning.
Men vi klarade det. Nu är det bara ut och köra mot Göteborg. Det är klart vi kan klara av det här!
Förbundet gör allt för att AIK från Solna ska vinna SM-guld.
Vilket annat lag hade fått spela en svår bortamatch hemma i Allsvenskans slutskede?….
Om derbyt nu inte kunde spelas på Söderstadion av någon outgrundlig anledning så skulle den naturligtvis ha spelats på neutral plan med Hammarby som hemmalag!
Om rättvisa skipas i Göteborg på söndag så vinner Blåvitt med 3 – 0 eller 4 – 0. Så stor är skillnaden mellan lagen!
Gnagarna har haft en sagolik tur hela säsongen och gnetat till sig 1 – 0 segrar med uselt, fegspel!
Blåvitt har sålt flera av sina bästa spelare och har halva laget skadat.
Gnagarna har haft turen att klara sig utan skador!
Blåvitt plockar fram den ena 17-åriga, svenska, talangen efter den andra medan Gnagarna värvar dyra importer!
IFK Göteborg REGERAR!!!!
Det blir en intressant söndag på söndag!
Lars Lundberg: Först och främst så har AIK inte klarat sig från skador. Maanoja bröt benet, Bergh missade hela våren och en stor portion av sommaren, Miran Burgic spelade ungefär 55 minuter innan september, Kenny Pavey har missat sju-åtta matcher (p.g.a. skada då, avstängningar är en annan sak), Gabriel Özkan har missat minst 15 och nu har även CH Jagne missat flertalet matcher på slutet.
Den enda skillnaden är att ifk har fått sina skador på hösten och därför får de mer utrymme.
Du inser att Råsunda varit derbyarena jävligt länge och inte något som svff fick för sig 25:e oktober 2009? Dessutom spelar ju för fan Ifk fiskfusk sina bortaderbyn på sin hemmaplan också.
Spring iväg och fiffla med skatten eller vad fan ni sillstrypare nu gör på fritiden, Gnaget mot guldet!
Lars Lundberg,
Den kommentaren var ju rakt igenom korkad och okunnig. Men jag hade inte förväntat mig annat från gooooa bloowitt heller.
Hänvisar till Tjalans svar och tillägger att vi även haft skador på Kevin Walker, Thorstensson, Mutumba och Per Karlsson under säsongen. Dessutom missade Jorge Ortiz hela försäsongen.
Shit, hur kan jag glömma min älskade Kevin Walker?!
Bojan missade hela våren p.g.a. sin hälsena också, även om han inte var skadad så spelades han sparsamt för att komma i form.
Stackars bittre Lars Lundberg. Det är Stockholmspolisens beslut att derbyna spelas på Råsunda, inte förbundets.
Fyfan vad nervös jag är redan nu, tror fan inte hjärtat pallar söndagen i götet.
Lev och njut i nuet, Lev och njut i nuet, Lev och njut i nuet, Lev och njut i nuet, Lev och njut i nuet… mantrat som rullar i skallen…
Bra skrivet bra budskap. Man ska njuta medan man kan för våra andra stockholmsklubbar har fan inget att glädjas åt. Bara att vi KANSKE missar guld vilket vi aldrig gör!
Man håller på att bli tokig. Kan inte fokusera på annat än guldstrid och det är tre dygn kvar. Och inga mer artiklar att läsa, inga FanTV-klipp att titta på, inga andra matcher att följa.
Shit.. hur ska det gå.
Äh, vadå guldstrid på söndag, det är väl inget? Redan i morgon blir det ju publikfest på Hovet! Nån som har lust att heja fram sitt älskade hockeylag kanske?
Nähä, så tråkigt.
Vi trogna hockeygnagare blir bara färre och färre. När ska fler AIK:are inse att AIK Hockey går under utan publik?
Ingen publik = inga sponsorer = inga pengar = inget AIK Hockey.
Kom igen nu alla gnagare! Ställ upp för hockeylaget! NU!
Förresten, tack för en alltid lika välskriven och läsvärd blogg.
Tålamod och håll ut Boris! Med ett SM-guld för fotbollen så kommer siffrorna på Hovet att skjuta i taket av bara farten.
Sen kan jag känna att hela upplägget på hockeyserien är som sytt för att skrämma iväg publik. Varför inte låta Allsvenska seriesegraren gå upp i Elitserien direkt? Då skulle det bli bättre drag.
Tack själv och för att du fortsätter läsa!