En fantastisk fest och en kväll att minnas

Foto: Bildbyrån

Det var upplagt för en fantastisk fest. Förutom en liten klick tappra blåblå på Södra kokade arenan av serieledningstörstande AIK-supportrar.  Och AIK bjöd upp till, eller snarare bjöd Djurgården på, en fantastisk dans. Djurgården hånades. Förnedrades. Jag satt kvar lite längre än vanligt på Råsunda efter matchen. Tittade på hur Djurgården lämnade arenan med hängande huvuden. Hur ett fullproppat Norra hyllade våra hjältar. Hur Råsunda tystnade. Inatt så drömmer vi, att AIK tar SM-guld och Djurgår’n åker ur. Imorgon laddar vi om. På söndag spelar vi säsongens viktigaste match.

Innan matchen var det säkerligen en och annan som var orolig över hur AIK skulle agera i matchinledningen. Stundtals den här säsongen har vi liksom haft en tendens att vara lite avvaktande i början av matcherna. Mot Djurgården hade Stahre sagt till sina mannar att lägga i högsta växeln direkt. Jag undrar vad som for genom Djurgårds-spelarnas huvuden när AIK skapat tre chanser under matchens två första minuter. Klart är att Djurgården förlorade matchen där och då. Den lilla mentala tron på mirakel som trots allt kanske fanns i bakhuvudet i DIF:s elva hängde redan på en skör tråd och for all världens väg i och med AIK:s rivstart. Det var i sanning fantastiskt att beskåda.

Resten av matchen klädde AIK av Djurgården fullständigt. Man brukar ju säga att förutsättningarna i ett Stockholmsderby är annorlunda – att tabellplacering och dagsform spelar mindre roll. AIK förpassade den tron till högen av klyschor och missbrukade talesätt. Man bevisade en gång för alla att skillnaden mellan toppen och botten i Allsvenskan 2009 är större än den varit på länge.

Flavio hade lekstuga, Markus Jonsson såg ut som Dani Alves, Jos Hooiveld var kompromisslös, Tjerna höll landslagsklass och Martin Mutumba skickade Jan Tauer av banan efter blott 37 minuter. ”Jan Tauer var en knäckt man efter derbyförlusten”, skriver Aftonbladet. Någonstans innerst inne är han nog ganska glad över att slippa spela mot Martin Mutumba nästa säsong.

När man är på en riktigt bra fest vill man aldrig att den ska ta slut. Så kändes det ikväll också. Men redan imorgon, när krönikor, FANTV-klipp och blogginlägg har avverkats så är det dags att titta framåt. Och framåt så ligger en fruktansvärd rysare och lurar på söndag kväll klockan 19.30 i Borås. Vill det sig illa saknar AIK utöver avstängde Bojan Djordjic dessutom Per Karlsson (som likt många andra var alldeles magnifik ikväll) i den matchen. Men som sagt. Det tar vi imorgon. Ikväll njuter vi. Och drömmer. Och minns en fantastisk festmatch och en lillebror som försvann.

Partyt i punkter:

Hetast på dansgolvet: Flavio trummade på bra med benen, men Mutumba är svårslagen i den matchen. Det får bli oavgjort.

Däckade först: Jan Tauer. Kräksjuk efter alla turer och till slut orkade tysken inte titta på Mutumbas ryggtavla längre.

Partydödare: Varför dra av typ 30 bengaler i paus? Det kändes verkligen fullständigt meningslöst. Finns det någon som tycker att det är kul att titta på ett gäng bengaler? Som en del i ett kaostifo, visst. Men bara bengalerna? Jag förstår det inte. Men priset går ändå till flaskkastaren. Kunde ha resulterat i en avskedsfest för guldchansen som försvann.

Bästa allsången: Samtliga läktare stämmer upp i en mäktig version av Å vi é AIK sista fem minuterna. Många Djurgårdare som lämnade arenan då. Ett gott betyg, sannerligen.

Bästa utstyrsel: Norra Stå förklädda till – liemannen.