Inför Häcken-AIK. En klubb som har för vana att göra oss glada.

Foto: Bildbyrån

Det finns vissa lag i svensk fotboll som jag tycker extremt illa om, samtidigt som det finns en del motståndare inte frambringar några känslor överhuvudtaget. BK Häcken är däremot ett unikt undantag bland AIK:s motståndare, eftersom jag faktiskt tycker ganska bra om laget från Hisingen.

Utan Häckens hjälp skulle det inte blivit något guld 1998; en tjänst som jag aldrig kommer glömma. Laget har dessutom för vana att alltsomoftast förlora mot AIK, vilket givetvis är ett stort plus i kanten.

Det är ingen direkt supporterbigami det handlar om här, men jag hyser en viss beundran och uppskattning gentemot Häcken. Om Häcken inte överraskat i år genom att plocka poäng av de andra topplagen så hade AIK inte varit nära en topplacering just nu. Rent objektivt sett så har Häcken också varit det mest underhållande laget i Allsvenskan. Deras positiva och kvicka spel har lett till spännande och öppna matcher och deras offensiv måste räknas till en av Allsvenskans absolut främsta.

Jonas Henriksson liknar en klassisk engelsk striker från enklare tider. Lägg bara till en mustasch modell mindre så har vi den perfekta Ian Rush-kopian. Henriksson tar oftast position på kanten, men verkar enbart vilja springa spikrakt mot mål. Tio gjorda mål och sex assists är bevis på att hans spelstil fungerar utmärkt. Mathias Ranégie passar perfekt i den ensamma forwardsrollen tack vare en blandning av fysisk styrka, teknik och ett bra huvudspel. Paulinho var Häckens i särklass mest omtalade spelare inför säsongen, men trots hans stora kvaliteter så har han varit lite för ojämn för att verkligen imponera.

Många AIK:are fick annars upp ögonen för duktige dribblern John Chibuike i cupsemin. Den unge nigerianen har verkligen hittat rätt sedan han flyttats upp på det offensiva mittfältet från vänsterbacken. Även Erik Friberg är en ung mittfältare som man bör hålla ögonen på. Jag ser Friberg som en mycket mer talangfull mittfältare än till exempel Daniel Nordmark i Elfsborg. Den stora mittfältsmotorn är annars Dominic Chatto, och eftersom han kan vara tillbaka från skada till den här matchen så bör det påpekas att han har varit enormt bra även han.

Även om jag precis haussat upp halva Häcken så tycker jag tycker faktiskt att AIK just nu är snäppet bättre än Häcken i samtliga lagdelar och det finns ingen anledning för överdriven respekt. Det gäller bara att vara redo på att Häcken kommer vara ännu hetare på Rambergsvallen än de var i cupsemin på Råsunda. Om AIK vågar satsa framåt och förbättrar skärpan i sista tredjedelen så kommer vi ha all chans att ta tre poäng.

I Gnaget missar Kenny Pavey matchen på grund av skadan han ådrog sig i cupsemifinalen, men annars ser det riktigt ljust ut på skadefronten. Det betyder att Mikael Stahre för en gångs skull kommer ha en riktigt lovande bänk med både Miran Burgic och Gabriel Özkan att tillgå. I startelvan verkar det mest troligt att Bojan tar tillbaka sin plats till vänster samtidigt som Mutumba flyttas över till högerkanten.

Ett oavgjort resultat känns trots allt mycket närmare till hands än en seger eftersom AIK faktiskt bara besegrat Halmstad på bortaplan sedan sommaruppehållet. Men med tanke på att Elfsborg inte lyckades besegra GAIS i lördags så innebär matchen mot Häcken en stor möjlighet för AIK. Det vore extremt skönt med en seger mot Häcken. Gnaget skulle därmed hamna hela fyra poäng före guldfavoriterna från Borås och det skulle ge oss lite mer arbetsro i de ännu svårare bortamatcherna i höst.

Om Häcken mot förmodan skulle lyckas besegra oss så kommer de faktiskt blanda sig i toppstriden på allvar och endast ha tre poäng upp till AIK. Vid det scenariot kommer Häcken helt plötsligt bli ett stort hot, vilket verkligen vore synd. Det vore ju så mycket roligare om vi kunde fortsätta hålla på våra svartgula kusiner när de möter Kalmar, Helsingborg och Elfsborg senare i år. Häcken har som sagt en vana av att göra oss gnagare glada. Varför sluta nu?