Sveriges bästa lag. Ett mentalt mirakel. Mikael Stahres AIK.

Foto: Bildbyrån

Egentligen borde en knapp serieledning i mitten av säsongen inte kännas så här pass speciell. Vi vet nog alla att AIK:s nuvarande serieledning inte behöver betyda någonting alls i det långa loppet. Den allsvenska förstaplatsen har trots allt bytt lag snabbare än Stefan Batan. Det är kanske överdriven självgratulation och gnagarhybris som gör många av oss så euforiska, men visst känns det ända som om någonting stort hände där i regnovädret i Halmstad?

Det var trots allt upplagt för ännu ett Halmstadianskt antiklimax. AIK kom in i den här matchen med chansen att ta över serieledningen, men för att det skulle ske behövde laget först bryta sin usla bortasvit mot Halmstad, jobba sig tillbaka från ett tidigt baklängesmål och överleva det monsunliknande regn som drog in över Örjans Vall.

AIK:s kvittering kom fort. Målet kom på exakt samma hörnvariant som ledde till segermålet mot Göteborg. Bojan Djordjic måttade ett precis lika perfekt inlägg den här gången också. Den enda skillnaden var att det nu var Ivan Obolo som mötte bollen med sin panna för att styra in bollen i mål. AIK:s andra mål kom sedan som ett brev på posten i den 36:e minuten och det var återigen Bojan Djordjic som låg bakom anfallet. Bojan chippade vackert fram bollen till en för ovanlighetens skull framrusande Nisse Johansson. Nisse bröstade ner bollen till kortlinjen och därifrån skickade han en passning in till Kenny Pavey som stänkte in segermålet hur säkert som helst.

Matchbilden i första halvleken var annars den väntade, med ett AIK som framförallt såg fortsatt trygga ut defensivt. Som väntat blev mittfältsbataljen hård, men AIK kom segrande ur den striden trots att Michael Görlitz var ett ständigt orosmoment. Jorge Ortiz var stundtals suverän, Pavey spelade sin kanske bästa match för året och Djordjic visade en gång för alla att han har växt till en av de mest värdefulla spelarna i AIK med sina perfekta inlägg.

Tack vare det starka mittfältsspelet lyckades AIK föra mycket av sitt eget spel på Halmstads planhalva. Ivan Obolo såg ibland oberörd ut av Halmstads reservbetonade försvar och visade inte minst med sitt mål att han är en gigant i luftspelet. Men det var ännu mer roande att se Antonio Flavio komma in i sin första allsvenska match och göra så pass bra ifrån sig med ett helt respektlöst spel. Det blir en oändlig skillnad i AIK:s anfallsspel med Antonio Flavio på planen då hans spelsortiment och känsla med boll är klasser bättre än till exempel Jagnes. Det ser lovande ut, för att uttrycka sig milt.

Det vore nästan larvigt att beskriva andra halvlekens fotboll som blev totalförstörd av regnet. Det var tungrott kan man väl säga som sammanfattning. Inget direkt spel kunde urskönjas och det var i stort sett bara en oändligt lång nervpärs som blev ännu längre tack vare spelavbrottet. För en stund verkade det som om matchen skulle avbrytas helt och att ett omspel var att vänta. Tack och lov slutade regnet ösa ner och spelet återupptogs. Bojans tredje varning för säsongen och utvisningen på Ortiz var oturliga konsekvenser av glidtacklingar på den regndränkta planen, något som endast Kenny Pavey lyckades med till fullo. Men det viktigaste var att AIK lyckades hålla undan och något antiklimax infann sig aldrig.

Det stora utropstecknet var återigen den stora viljan och självtilliten i AIK. Det är den här mentala styrkan som nu tagit AIK till åtta raka matcher utan förlust och till förstaplatsen i Allsvenskan. AIK har tidigare misslyckats i liknande viktiga situationer. Regnmatchen borta mot GAIS 2006 och Halmstad borta 2007 är perfekta exempel på matcher där AIK inte lyckats leverera när det hettat till. AIK anno 2009 kan däremot prestera när det som bäst behövs. Det bevisades mot Halmstad och just därför var detta en stor händelse och en riktigt skön revansch. Vi kan med all rätt vara euforiska.

”…och bönderna dom gapar utav fasa.”

Jag vill avsluta med lite tankar kring denna strof ur AIK-hymnen. Den är passande just nu. Inte för att folk på landsbygden är speciellt rädda för kravaller eller klottrande idioter. Det folk runtom i Sverige känner fasa inför är vår framgång. När Kalmar eller Elfsborg är i serieledning passerar det nästintill obemärkt. När AIK ligger etta så märks det och det gör ont i själen på alla de som ogillar oss. Vi kan välja att vara så ödmjuka som möjligt i det här läget, men ingenting kommer ändra det faktum att vi AIK-supportrar är de gladaste och stoltaste serieledarna man kan tänka sig. Så varför inte ta det här alltför sällsynta tillfället till fånga. Visa all din glädje och låt bönderna gapa utav fasa.

(AB, SvD, Expressen, DN)