Comhem, vi börjar om igen, vi glömmer allt, där ute är det så kallt!
Jag var otroligt laddad, först Vångvallen sedan Emirates Stadium. Ölen stod kall och klar på bordet, mina babyback ribs hade precis serverats och allt kändes underbart. Startelvan lanserades och jag blev förvånad och glad, men kände viss oro för matchformen hos vissa spelare. Sedan blev allt svart, först i sinnet och sedan i rutan. Tack Comhem.
Första halvlek verkade det som grabbarna missförstått zonspel och istället trodde att Stahre ville ha ”konspel”, för så stillastående var det, både offensivt och defensivt. Utifrån min kunskap av fotboll vet jag att detta allt som oftast inte skapas av att spelarna är ovilliga utan av att de inte är helt på det klara med hur taktiken skall sättas i verket. Förvirring är oftast stillaståendets moder i fotboll.
Ljuspunkter i ”frys-till-is-leken” är Miran Burgic och Bojan som jag tycker visade goda tendenser, i alla fall under den halvlek som jag fick se. Tack Comhem.
Jag vill lämna matchen där, inte bara för att jag missade andra halvlek, utan även för att jag nu vill koncentrera mig på vad som komma skall, inte bara i nästa omgång utan även på vad som sker efter uppehållet. Och då menar jag inte uppehållet i rutan. Tack Comhem.
Som ni kunde läsa i min intervju med Kevin Walker har han som målsättning att vara tillbaka i spel i slutet av maj. Önsketänkande kanske, men han behövs något otroligt för att skapa balans på mitten.
Många skriker efter Tjerna då de ser allt väldigt svart och vitt, det vill säga att vi har förlorat två matcher och Tjerna har inte spelat. Om man skulle gå in på en djupare analys skulle man se att det inte är Tjernström vi saknar utan en balansspelande innermitt med hög fotbollsintelligens. Tjerna må vara en kämpe och vår kapten, men han är inte en balansspelare med högt fotbollsIQ.
Jag hade förhoppningar om att Pierre skulle kunna axla manteln bitvis, men fick på truten omgående då han hade stora svårigheter när han fick chansen, dock vill jag inte såga bort honom totalt, han har kunskapen i sig. Nej, först och främst vill jag ha tillbaka Kevin, först då tror jag vi kan hitta balansen.
Vidare ser nog fler än mig att vi kanske inte behöver skrika efter en ny anfallare, vi har Burgic. Visst sumpade han ett par chanser i matchen, men han var där och han visade prov på god positionering.
Vi behöver en ny målvakt. ”Örat” må ha varit godkänd under den del av matchen jag såg. Tack Comhem. Men som jag tidigare påtalat alltför många gånger är att en målvakts uppgift är inte bara att vara duktig med händerna utan även att skapa en trygghet i defensiven. Detta gör inte Örlund.
Slutsats?
Nej, ingen medicin funnen än för den åkomma som idag spökar hos grabbarna, men jag tror mig se en bromsmedicin att slänga in. Atta som defensiv innermitt och spela med Ortiz högre upp i plan. Jag vill se Mutumba till höger och Bojan till vänster med en mer fri roll där han kan skära in i mitten. Jag vill se att Nisse vågar gå upp i plan från sin vänsterbackplats. Jag vill se att Miran får chansen i ett flertal matcher framöver och jag vill se fler utskällningar och utbrott från Jos. Till sist vill jag även se det kortpassningsspel som jag vet Stahre vill ha.
Upp med hakan, ut med Bojent och in med magen…
Ps. Tack Comhem.

Problemet är på många sätt mittfältet, och Jorge Ortíz: http://nyheter24.se/sport/blogg/sportredaktionen/210384-jorge-ortiz-for-dalig-for-gnagetnavet
@Eric
Håller med om att mittfältet har problem, men att skylla de problemen på Ortiz är att göra en grovt felaktig analys. Han har spelat med Tjerna, Bojan och stundtals Pierre på innermittfältet i år – och ingen av dem har klarat av att ge Jorge uppbackning i positionsspelet. Han lämnas ständigt ensam.
Jag, som ser varenda minut AIK spelar, kan kort konstatera att Ortiz har varit AIK:s genomgående bästa spelare hittills den här säsongen, jämte Obolo.