Fortfarande frågetecken framåt

AIK-bloggen kan stolt presentera en ny skribent. Erik Haking debuterar med en text inför kvällens match mot Malmö.

Tidig seriefinal har det kallats (även om det inte riktigt stämmer) och visst går vi in i mötet med Di Blåe med en speciell känsla idag. En känsla som vanligtvis bara inställer sig inför ett derby eller en sommarmatch mot Göteborg. Vi AIK:are är inte vana vid att sitta med sex poäng efter två omgångar av allsvenskan och definitivt inte bortskämda med ett så lovande spel i inledningen av en säsong.

Tät defensiv med hög press fällde svenska mästarna på bortaplan där undertecknad innan skrev en krönika på Svenska Fans som avslutades med meningen: ”Tipset säger 1-1. Som verkligheten ser ut skulle det kännas som en liten vinst”. Den formuleringen fick jag äta upp lite grann även om rubriken (som jag inte skrev) kanske inte riktigt speglade artikeln.

Trots det växande självförtroendet bland oss supportrar håller jag fast vid att det finns ett litet frågetecken för själva målgörandet. Iván agerar som bekant oftast target (med stor framgång) och hinner inte tillräckligt ofta in i boxen för att kunna räknas som den där spjutspetsen vi har längtat så länge efter. Hur Thorstensson kan utvecklas på det området återstår att se även om hans slit i alla fall kommer leda till att lagkamraterna får större ytor. Den enda i truppen som är en klassisk straffområdesspelare är personliga favoriten Miran Burgic men som bekant verkar han ha något allvarligt otalt med andarna eftersom han spenderar den mesta tiden med rehabilitering istället för matchning. Kontraktet gäller över denna säsong och fram till nästa sommar och nu är det hög tid att en frisk Miran får göra sina 10-15 matcher i rad från start så vi får se hur mycket kvalitet han har. Det finns ingen annan jag faktiskt unnar att få vara frisk så mycket som Miran.

Det skulle i så fall vara Bojan Djordjic som äntligen är tillbaka i truppen inför dagens match. Här har vi en resurs som många av de andra lagen troligen räknat bort. Bojans inställning och hjärta räcker långt. Nu är det dags att trycka ner hånleendena från kvällstidningskrönikörerna i halsen på dom ordentligt och visa upp hela registret. Förhoppningsvis får vi se en kvart av Bojan idag och bara det skulle betyda mycket.

Vi möter alltså ett Malmö som inlett med att besegra två nykomlingar och således också har full pott efter två matcher. Skåningarna verkar har fått ordentlig utdelning på sin talangutveckling då Harbuzi, Mehmeti och Molins ser ännu bättre ut än förra året. Kryddat har man gjort med att investera Toivonen-pengarna i den inte helt obekante Wilton Figueiredo (som mycket lägligt ej är spelklar ännu), brassen Ricardo/Ricardinho och Häckens kvicksilver Daniel Larsson. Återigen kommer våran höga press bli nyckeln då Harbuzi inte ska få någon chans att vända upp. Här kommer Tjerna och Ortiz med assistans få göra ett lika stort jobb som de gjorde mot Kalmar.

Den på pappret största svagheten hos MFF är försvaret där Dixon/Gabriel kommer få tufft mot vår store argentinare. Bakom ytterbackarna hoppas jag att Mutumba/Özkan/Saleh eller vilka det nu blir kommer finna ytor att utnyttja och Thorstensson slita isär det något orörliga Malmö-försvaret.

Idag har jag dragits med lite i hybrisen och vågar tippa 2-0 till AIK. Thorsten och Ivan får sätta varsitt och imorgon vaknar vi upp som serieledare.

P.S. En person som sällan (med all rätt) gjort sig förtjänt av beröm är Kalmars lagkapten Henrik Rydström. Men en liten klapp på axeln ska han ha idag när han istället för att göra som många andra och gråta ut och känna sig ”hotad” garvade bort några engagerade AIK:ares prank när de väckte honom mitt i natten inför matchen i måndags.