Hybrisens upprättelse

Tänk om Kalmars frispark i inledningen av måndagens drabbning hade letat sig in i maskorna…
Tänk om Obolos snedträff hade varit än snedare och rullat utanför stolpen…
Tänk om Örlund hade släppt in ”nr 18:s” kanon i första krysset…
Tänk om…

Det är lätt att förundras över spelet fotboll, hur små enstaka moment kan avgöra om du är en vinnare eller en förlorare. En felstuds och 1-1 hade varit ett faktum, en felträff och 0-0 hade kvarstått, lite mer fot under bollen och vi hade haft bekväma 2-0.
När fotboll spelas som på Fredrikskans mellan Kalmar och AIK så är det alltid marginalerna som avgör. När det är mer kamp än skönspel är det alltid små, små avgörande moment som sätter sig i våra huvuden och som vi minns efteråt. De som allt som oftast är avgörande för en match.

I skrivande stund har jag precis fått bevittna en historisk kamp mellan två giganter på andra sidan nordsjön, Chelsea – Liverpool, 4-4! Även här slås man av hur lite som krävs för att bollen skall leta sig fel – eller rätt. Även i denna match bjöds vi stundtals på bristande kvalité, möjligen inte lika låg som i gårdagens uppvisning nere i Kalmar, men nog så låg för handla om europeisk toppnivå. Ibland undrar man om det inte är slumpen som faktiskt avgör, slumpen som får bollen att studsa in och slumpen som sedermera skapar självförtroende.

Självförtroende, ja. Kom på mig själv flera gånger under gårdagens match sittandes, med nerbitna nagelband, och förbanna över felpassar och felstudsar som självfallet kommer resultera i att en Rydström ramlar in bollen i våra nätmaskor. Denna känsla är naturlig för mig då Kalmar under förra året alltid hade stolpe in, felstuds åt rätt håll och medvind bägge halvlekar. Men slumpen ville annat.  Samma slump som vi hade under gårdagen hade vi inte förra året. Kalmar hade dock en ohälsosam mängd av den, och de plockade också hem pokalen som ni minns. Så är det inte slumpen som avgör, är det inte så att det nu är vår tur att ha den på vår sida, att ha självförtroendet som skapas där av i våra mannar, att vinna guldet tillbaka till Solna?

Nu skall jag väl kanske inte växla upp till femte växeln direkt så här efter två omgångar men visst blir det hybris och storhetsvansinne, man är ju inte mer än AIK:are. Och vad är hybris om inte en omskrivning för väldigt bra självförtroende. Vanligtvis presterar ett lag över sin förmåga när man har bra självförtroende, och är det något vi AIK:are kan beskyllas för att ha så är det just detta. För vi har ju Sveriges största, bästa och vackraste lag. Så tänk om när ni sansar er, fundera inte en gång till när ni fantiserar iväg om hur Aftonbladets guldlöp kommer se ut i november. Låt istället hybrisen flöda, behåll tron om oövervinnlighet, för det är den som Stahre slår in i sina mannar inför varje fight och det är den känslan som laget vill ha ryggen när vi möter upp dem inför match.

Nu på torsdag är det alltså dags att plocka fram hybrisen på nytt, för självförtroendet att höjas och för poängen att plockas in. Jag menar, det är ju bara Real Malmö som kommer på besök – och vi vet ju hur det slutat de senaste säsongerna. Promenadseger!

Våga tro, våga vinn och hylla AIK-hybrisen!