Under gårdagen publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken ”Nationalarenan kan få AIK-stuk”. Artikeln skulle kunna tolkas som ett ljus i tunneln och en öppning i förhandlingarna med nationalarenan. Å andra sidan finns det ingen som helst konkretisering i Christian Alexanderssons uttalanden och att frågan skulle kunna vara löst under månaden känns mest som en naiv förhoppning från Alexanderssons sida. Inte minst med tanke på att den kommitté, som ska utreda andra arenaalternativ, inte får en fastställd arbetsbeskrivning förrän på AIK FF:s årsmöte den 16:e mars.
Vad ”AIK-stuk” på arenan innebär är alltså än så länge oklart. Gissningslekarna går heta och några lägger sina tips på stolfärger samt texten AIK på någon av kortsidorna, andra på polacker. För egen del tycker jag att det finns viktigare saker att ta hänsyn till vid utvärdering av nationalarenaalternativet än AIK-känslan. Utformningen av ståplatsläktaren, avskärmningsmöjligheterna och kringförsäljningsavtalen ligger betydligt högre upp på min agenda. AIK-känsla skapar väl vi supportrar i vilket fall när det är matchdag?
Jag tolkar Alexanderssons uttalande som ett enkelt sätt för Arenabolaget att vinna tillbaka lite good-will i AIK-kretsar. Vilket man lyckas ganska bra med. De första spontana reaktionerna som jag har läst mig till på Gnagarforum är mestadels positiva. Men Alexandersson har alltjämt lång väg kvar innan han kan börja spekulera i AIK som hyresgäster – det kommer att krävas betydligt mer än AIK-känsla för att man ska vilja skriva in sig i Swedbank Arena.
Uppdatering: Per Bystedt kommenterar Aftonbladets artikel här.
Pingback: AIK-veckan, v.11 | AIK-BLOGGEN