Med anledning av mitt senaste inlägg och den rådande diskussionen bland klubbens supportrar kommer här några funderingar kring huruvida vi bör köpa dyra importer eller satsa på egna talanger.
Vid en första anblick ter sig svaret givetvis självklart – klart vi ska satsa på egna talanger, som vi scoutar billigt och säljer dyrt. Men vägen från strategi till framgångsrik och förankrad verksamhet är lång och svår. Och den största motståndaren är tålamod i supporterleden.
För att en ung fotbollsspelare ska lyckas är det mycket som ska stämma. Dels att han har de rätta individuella attributen, men också att omgivningen och spelidén gör honom bättre.
AIK är en krävande och resultatinriktad miljö. Dessutom ställer den rent spelmässiga idén betydligt större krav på individen än i exempelvis IFK Göteborg. Utrymmet för misstag är litet och pressen att prestera när tillfälle ges således enorm.
För min del får AIK gärna omvandlas till en talangplattform. För min del är det okej att köpa en 19-årig innemittfältare från div. 2 och spela denne från start. Men med sådana ställningstaganden som supporter följer också ett ansvar. Inte längre kan man kräva lika mycket, inte längre kan man bli lika besviken vid uteblivna resultat. Att vara en klubb som ger talanger stort utrymme är i mångt och mycket att chansa på kort sikt – för att på lång sikt, om satsningen faller väl, ut nå goda resultat. Jag tror mycket på Björn Wesström och är väldigt förväntansfull inför vad Väsby-samarbetet kan leda till på sikt men…. – orkar vi vänta?
Ett grundläggande problem för svenska klubbar som vill satsa på talanger är att man hela tiden tvingas börja om från början – ett resultat av fotbollshierarkin. Därför är scoutingen av karaktärsspelare, äldre spelare som alltid gör ett bra jobb och som förhoppningsvis stannar i klubben länge, minst lika viktig som scoutingen av talanger. Ifråga om detta har både Kalmar (1:a) och Elfsborg (2:a) lyckats väl.
Härmed inte sagt att dyra importer alltid är förkastliga. Obolo har varit ovärderlig och jag, likt min stolgranne på Råsunda (som är djupt dedikerad i frågan), tror att Jorge Ortiz kommer att vara bättre nästa år. Förutsatt att han får en mer framskjuten roll. Tålamod, som sagt. Det finns ingen gyllene väg till framgång.
Det här är en mycket intressant fråga.
Att satsa på unga talanger slår aldrig fel, men precis som du säger så behövs det en mix med äldre erfarna spelare om det skall fungera.
Sydamerikavärvningar har vi nu sett resultaten av, att hitta guldkorn i sådan värvningar är oerhört svårt. Att Ortiz kan behandla en boll vet vi, men han spelar med en alldeles för hög risknivå då han är så centralt belägen. Det skulle vara intressant att se hur många baklängesmål hans slarv ställt till med under den gågna säsongen. Det känns som många och en del av de rätt avgörande också.
Nu verkar det som vår ekonomi är körd också, så några alternativ finns väl inte.
Ja precis – nästa säsong blir det talanger vare sig vi vill eller inte! =)
Jag är väldigt positiv till Wesström/Väsby. Men två frågetecken:
1. Tålamod? Orkar vi vänta på framgångar? Har vi ens råd att vänta på framgångar?
2. Scoutar vi bara talanger? Tror att vi måste rikta mycket scoutingfokus även mot rollspelare. Det finns guldkorn bland spelare som är 28-30 år också.
Exakt!
Vi behöver som jag ser det två spelartyper som vi idag saknar.
En grovarbetande, bollvinnande hårding på mittfältet.
En målgörare.
Det gör mig inget om dessa två herrar ligger i spannet 25-30 år.