I en krönika på SvenskaFans.com menar Christopher Kviborg att lösningen på AIK:s värvningsproblem ligger i att slopa sportchefsrollen till förmån för en managerroll. M.a.o. en roll där en s.k. manager har fullt ansvar för både det sportsliga och för transferbudgeten.
Ola Andersson kan knappast sägas ha varit lyckosam sedan han sparkade ut Stefan Söderberg ur organisationen och sedan dess suttit ensam på sportchefstronen. Argentina-spåret tycks ha tagit allt för stor kraft och istället för att hitta talanger att förädla, tycks strategin vara att hitta färdiga allsvenska stjärnor. Sådana värvningar är alltid högrisk. Få spelare klarar faktiskt av att dominera allsvenskan från touch 1. Ofta behöver de mer tid, och ofta ännu mera tid att anpassa sig till livet utanför fotbollen. En anpassning inte alla klarar av.
Dock är jag inte alls överens med Kviborg när han skriver att ”Rikard Norling kan i mitt tycke inte hållas ansvarig för värvningarna efter sommaren 2006 även fast han säkert fått säga sitt i dessa affärer”.
För mig är det givet att Rikard har ett avgörande veto när det gäller vilka spelare AIK köper respektive inte köper samt vilka som lämnar klubben. När det gäller Argentina-spåret har ju Rikard t.o.m. personligen varit på plats tillsammans med Ola för att studera de spelare som sedermera togs hit. Rikards ansvar i värvningsfrågor ska inte soppas under mattan!
Dessutom har Rikard ett avgörande ansvar när en värvning väl är klappad och klar. Nämligen att förädla spelaren som har tagits till AIK. En förmåga som utmärker alla framgångsrika tränare, alltifrån Nanne i Kalmar till Wenger i Arsenal. I fråga om detta har Rikard misslyckats totalt, varför det är enkelt att förstå Terje Liveröds frustration. En spelare som Ivan Obolo har t.o.m. blivit sämre under sin tid i AIK. I mina ögon ser han mer och mer ut som en duglig allsvensk forward, snarare än en stjärna, för varje omgång som går.
Nisse Johansson tror jag på sikt kan bli den ledare i AIK:s försvar men omställningen från Premier League/Championship till Allsvenskan har inte funkat – från en spelstil att bara skicka iväg bollen till andra sidan planhavlan till att vara någon form av spelfördelande mittback har helt enkelt skitit sig.
Nej, Nisse kommer att förbli inget annat än en stor fet flopp. Det är min absoluta övertygelse och den kan inget eller ingen förändra i dagsläget.
Vad Örlund gör i Norge och vad Nicklas Carlsson gör i Göteborg är för mig en gåta, detta är spelare med enorma AIK-hjärtan och precis som med Mats Rubarth och Daniel Tjernström så borde de ha fått stanna kvar i klubben, oavsett roll i spelartruppen.
Man ska aldrig förringa betydelsen av spelartruppens sammansättning och betydelsen av att det placeras hjärta lite här och var. Däremot får det aldrig bli ett självändamål för klubben att spelare har AIK-hjärtan. I slutändan är det kvalité på banan som är av avgörande betydelse. Och varken Örlund (under 2007/2008) eller Carlsson (under 2007) presterade särskilt bra i AIK. Med facit i hand vill jag hävda att det var rätt att skeppa iväg Örlund, men fel att skeppa iväg Carlsson. Nisse har knappast höjt kvalitén på truppen.
Avslutningsvis – vilken potentiell tränarvärvning skulle faktiskt klara av att bära en managerroll? Jag kan inte påminna mig om någon.